Yohanna sitter i min soffa och tittar på Boston Tea Party. Hennes ögon är stora som tefat. Med jämna mellanrum slänger hon ur sig "Asså Leif GW Persson är såååå bra, jag älskar honom!" följt av världens konstigaste och mest högljudda skratt. De diskuterar seriemördare och Yohanna sitter och håller med i deras diskussioner "Jaaa, så var det precis. Han är sjuk i huvudet". Hon är mycket märklig min sambo. På ett positivt märkligt sätt dårå.