Det jämnar ut sig sade han som bajsade i våffeljärnet

Jag har skrivkramp och kan inte formulera mig. det är skitjobbigt och det känns som om det mesta blir meningslöst svammel när det inte alls var vad jag ville säga.

Idag är det förbannat kallt ute och en sådan dag då man bara vill sitta framför en brasa med en filt, en bra bok och något varmt att dricka. Istället sitter man här mätt och förfrusen efter en lunch bestående av svensk husmanskost och är förvånad att jag ens fick ner det i magen (de som känner mig vet om att jag avskyr husmanskost normalt sätt). Jag försöker att plugga men det går inget vidare, till och med yohanna sitter i sängen och läser en bok vilket tydligen är en första gång enligt henne som säger sig aldrig ha läst ut en bok. Nu pratar vi inte en bok som fått nobelpriset i litteratur, men hey, någon gång ska väl vara den första för allt.

I eftermiddag ska jag först träffa Max och dricka kaffe och prata en massa, te x varför
han ska be sina grannar fara åt helvete genom att googla om Polyaromatiska Cykliska Kolväten (?!). Sedan ska jag träffa Emma som behöver ventiliera sig om livet och hennes läpp, som tydligen ska se ut som ett fall av vidriga könssjukdomar som attackerat munnen (egentligen - ett resultat av ett besök till solariet trots att hennes hudläkare sagt nej). Nu ska jag fortsätta försöka plugga och ansiktsboka.

(Yohanna är allergisk mot ordet "bajs". Bara för det går jag runt och skriker bajs åt henne. Det är dagisbeteende på hög nivå här hemma).