Småspringandes på kullerstenar i höga klackar och paraplyet i högsta hugg intog Frankie och jag äntligen Debaser runt halv nio-snåret. Gick till baren och drack lite öl och sen satte vi fart mot scenen för att få en bra plats så nära som möjligt. Publiken bestod inte helt otippat främst av tjejer i 18årsåldern (ska killarna ragga, gå på en paolo nutini konsert det funkar), små vidrigt söta par som stod och pussades hela tiden och även en del modiga killar som tog sig dit, killen som var tjock, nördig och hade glasögon i filmen Ondskan var t ex där. När väl Paolo Nutini kom på scenen höjdes temperaturen rejält på stället, han satte igång med att sjunga någon cover på en gammal låt. Fruktansvärt bra. Och så fortsatte det enda till han körde Jenny Don't Be Hasty då det blev allsång på högsta nivå, nästan så att man själv svettades mer än vad Nutini gjorde på scenen. Frankie som knappt hade tålamod och ville ha en cigg, försvann nånstans mellan White Lies och en till coverlåt. Hon kom sedan tillbaka med världens största leende på läpparna och sa att hon hade rökt med basisten i bandet (FAN!!!). Favoritlåten och den allra sista låten blev Last Request, han framförde den så bra att jag fick gåshud ända in i ryggmärgen. Jag är svartsjuk på de som kommer få se Paolo Nutini ikväll (igen) när han spelar på Vega i Köpenhamn, för jäklar vilken bra konsert det var!