D
et blev ingen korridorsfest med italienarna igår. Alla var för bakis från lördagen och det såg nästan komiskt ut hur italienaren och tjejen som bor mittemot köket satt i sina mjukisbrallor och drack te runt bordet med snörvliga näsor och mörka ringar runt ögonen eftersom sömn tydligen inte stått på schemat för helgen. Ett litet "tack o lov" ekade i mitt huvud. Istället kom Isabella hit efter jobbet och vi lagade mat och satte igång med vår Sex and the City maraton, det var mysigare och lugnare. Vanessa ringde även, hon är alltid så härlig att höra även om hon ringde till Isa så kunde jag höra henne genom telefonen med hennes breda men ack så härliga skaaaunska. Den tjejen är komplett tokig men dock så underbar. Hon spenderade en och en halv vecka hos Isa och kom sedan tillbaka två dagar senare för en snabb visit på tre dar. Under hennes vistelse hann vi med Mosebacke där Hoff Maestro spelade (gudde, vilka heta killar i det bandet. Deras låt Desperado gör mig alldeles sprallig i hela kroppen), följt av Spy Bar på natten. Voine voine vad vi skakade våra rumpor.
Cafet blev det även en liten tur till på fredagen för två veckor sen, en väldigt händelserik kväll om inte annat. Stod där ute för att få lite luft och plötsligt rör sig Isa närmare och närmare en kille som pratar italienska, ett tu tre står vi alla tre där och pratar med hela det italienska gänget som var här en termin. Det var första gången jag träffat en italienare som inte var sliskig och som hade vett i huvudet, jag blev genast imponerad. Cafet följdes av picnic på mitt kära golv i mitt rum med Maxhamburgermål, det satt puligt. På söndagen (eller var det måndagen? nåja struntsamma) åkte lilla loppan Vannie hem och det återgick snabbt till den vardagliga vardagen med pluggande.
När V sedan kom upp nästa gång, två dagar senare, vilket var förra veckan. Blev det middag på East med en skåning och hans följe på East. Mycket trevlig kväll trots att vi tre tjejer satt som på nålar när vi fått reda på att hälften av alla de övriga killar som satt vid bordet, var maffiosos. Det var lite läskigt, så vi beslöt oss för att ta vara på gratis maten och spriten vi fick och beställde in det dyraste de hade på menyn.
Lagom lulliga efter all sprit, champagne och mat vi fått åkte vi vidare till Cafet med Isas bror som var i stan. Det var mycket trevligt, men jag tänker dock aldrig gå till Cafet på onsdagar igen, bara massa småttingar överallt vilket jag upptäckte när jag såg min gamla klasskamrat från Bryssels lillebror där. Han är nyssfyllda 18 och har en blond kalufs som inte går av för hackor. Det gjorde saken.
Efter Vannies lilla besök i Sthlm var det återigen helg och jag har lyckats dra på mig en dunderförkylning. Min stackars lilla näsa är helt röd och det ser ut som Rudolf kom tidigt i år.
Ikväll har jag lovat att följa med Helene till Cafet för att se Take Thats reunionkonsert och skivsläpp som börjar kl 21. När hann de återförenas och varför? Hade Robbie Williams varit med hade jag stått som en groupie utanför och skrikit, men eftersom jag inte ens nånsin lyssnat på Take That (jag kan dock erkänna att Backstreet Boys och N Sync spelades en del när man var yngre, men TT icke). Nåväl, det lär väl bli en trevlig kväll ändå eftersom jag får träffa min kära Helene igen.
-
Anton vill inte att jag ska skriva om honom i min blogg såvidare jag "inte avser att bekräfta för världen att jag är världens snyggaste bäst dansande liten lattedrickare i storstockolm!". Själv hade jag beskrivit honom som ett energiknippe med konstant ändrande av hårfärg samt att han har de underligaste, men samtidigt fräckaste, glasögonen jag sett på länge. Han är 2 skitar hög och min snabbfikare nummer ett.